Kattastrofen

I Tisdags var mamma barnvakt åt David en sväng medan jag var till skolan fram och tillbaks. Och när jag kom hem så berättade mamma fick sig ett gott skratt åt David medan hon stog och fixade lunch åt dom.
Han hade suttit vid köksbordet och skulle rita på ett papper. Men sen ville han visst läsa en av sina böcker också så han plockade fram boken och började bläddra i den lite grann.
Och mamma sa åt han att han inte fick rita i boken och nej det skulle han ju inte göra.
Han skulle bara läsa. Men efter en stund så märkte mamma att han var på väg att börja rita i boken ändå så hon gick fram till bordet och sa åt honom att han inte fick rita i boken.
Varpå David tittar på henne, lägger pekfingret över sin mun och säger: "Ssshh! Laga mat du."
Det är ju inte så lätt att hålla sig för skratt i det läget... och när jag kom hem så frågade hon mig vart han hade lärt sig det där och ja.. det vet jag faktiskt inte. *skratt*

Och idag var han ju bara för go min lilla plutt.
Jag har ju brukat busa lite med han genom att överfalla honom och tokpussa honom en massa på kinderna ibland.
Och idag när jag satt på golvet med han och jag frågade om jag kunde få en kram av han så kom han och gav mig en jättebamsing till kram och sen helt plötsligt så överföll han mig och tokpussade mig på kinderna så där som jag brukar göra på han. Lilltoken. :)

Hur går det nudå med mina promenader? Jodå det går alldeles utmärkt! Det blir mellan  5000-10.000 steg varje kväll.
Så det går framåt. Vissa kvällar har jag även fått mig ofrivilliga språngmarscher också på grund av regn. Men det har också gått bra. Och jo, jag har reflex på mig. Den gången jag och Maud var ute och promenerade utan reflexer berodde på att hon fick tamburförlamning och pratade i evigheter med en av mina föredetta grannar så vi blev rejält försenade. Det hann ju bli kolmörkt innan vi ens kommit iväg på promenaden åt det håll vi egentligen skulle till.

Nu ska jag lägga mig och läsa boken "Vi far" av Terry Pratchett.

Ingenting har gått som jag hade tänkt idag. Det hela började med att Maud ringde vid 9.30 tiden och skulle berätta nånting. (har glömt vad det var nu).
David och jag donade på här hemma och när lunchen var avklarad skulle vi gå ner på stan i lekparken och leka lite. Men så ringde Maud igen och surrade och pratade en stund.
Och när jag hade slutat prata med henne så fortsatte jag att göra David och mig klar för att  gå ner på stan. Men så ringde Maud en gång till en snabbsväng. När det samtalet var avklarat så fick jag några MSN meddelanden av henne. Sen ringde hon ännu en gång och surrade och pratade en stund och när jag  hade pratat klart med henne så var klockan plötsligt 13.20 och så ville hon  att jag skulle komma hem till henne en snabbsväng innan jag och David gick ner på stan. Så jag gick väl dit då och blev kvar hos henne till 13.45 innan  jag äntligen kom iväg. Men då var jag ju redan en hel timme försenad.

Nere på stan träffade vi en av Davids kusiner och stog och pratade lite med och så gick vi och köpte en klubba åt David och gick och satte oss på en parkbänk och såg dumma ut ett tag. När hon gick sen med sin pojkvän så satt jag och David kvar för då kom Therese och surrade lite med oss. Strax efter 15.00 började vi knata hemåt och jag hann inte ens upp för teaterbacken förrän David hade somnat i vagnen..... han skulle ju inte sova nån middag hade jag tänkt. Så då fick jag ju gå på promenad istället för att  gå raka vägen hem. 
Väl hemma och David vaknat så satte jag honom på pottan för att han skulle  göra ifrån sig. Men efter en stund så insåg jag att det var kört. Han hade redan hunnit pinka i blöjan så det var ju bara till att ta på en ny då. Sen gick jag ut i köket och donade lite och efter en stund hörde jag hur han satt och sket..... Vid det här laget var jag en smula less.. inte ens den förbannade jävla potträningen skulle funka idag tydligen.
På stående fot beslutade jag mig för att åka på tutbingo med mamma och Peter ikväll.
Hela dagen hade ju allt bara gått på tok så då kunde jag lika gärna köra dagen totalt i botten genom att åka dit och inte vinna nånting.
Inte fick jag tag på mamma heller, varken hemma eller på mobilen. Och Peter svarade inte heller. Så oväntat.... eller också inte. Att ringa till nån av dom på deras mobiler och få svar är nästan som att spela på lotto där man mestadels av gångerna drar nitlotter.

Strax före 17.00 ringde mamma till mig och jag hann prata lite med henne men under tiden jag pratade med henne så ringde Maud på min mobil så jag fick avsluta samtalet med mamma och ta Mauds samtal. Ca 30 minuter senare hade jag pratat klart med henne och kunde ringa Tony och lösa kvällsmaten (mc donalds) och skjuts ut till bingon.
Mamma skulle nämligen hämta Peter 18.10 och då blev det lite knappt om tid för mig att hinna få i mig nån mat och framförallt fixa pengar. Men det blev ändå en massa stress för det tog ju evigheter med att få maten, sen skulle den ätas också. Under tiden ringde Peter och frågade om jag kunde ta med tejp för mamma hade glömt påsen med bingoduttarna och tejpen hemma.
Hon skulle köpa nya duttar där ute och så fick hon lägga ut pengar för mig och köpa mina brickor för jag skulle inte hinna fram i tid. När klockan var 18.45 blev det räserfart ut till bingon kan jag säga. Jag hann knappt sätta mig i bilen och få upp mina brickor förrän hon började ropa ut bingonumren. Vid det här laget så var jag så uppe i varv att jag tyckte det gick med en himla fart och vips var det dags för paus.

Peter började plocka fram fikat och dona och mamma sa att hon hade varmkorv med i en termos och undrade om jag ville ha. Men nej det ville jag verkligen inte.
Medan hon öppnade termosen kom hon på att hon hade ju glömt att ta med sig en gaffel så nu visste hon inte hur hon skulle få upp korvarna.
Lena och Bojan som satt i bilen bredvid började gapskratta för dom hade ju hört om allt annat som hon hade glömt och hur det blev när jag kom så sent och så där.
Vi själva satt och skrattade åt allt elände också. Men så såg mamma att Robban kom gåendes så hon hojtade på honom och frågade om han hade nån gaffel med sig. Men det hade han ju inte men gjorde väl ett försök att få ut korvarna. Men det gick inget vidare så han började hälla ut vattnet ur termosen och på så vis lyckades han få ut två korvar till mamma och Peter. Under tiden satt Lena, Bojan, jag, mamma och Peter och skrattade åt allt tok. Tillslut sa Robban: "Jag förstår inte varför man tar med sig korvar hit när man kan gå och köpa korv här...."
Då blev det ännu mer skratt och tok.
Sen kom Lena på att hon hade ju med sig en sån här "köks pincett" som hon använder när hon jagar sniglar på kolonilotten och skojade med mamma och sa att hon kunde ju ha lånat den och då blev det ännu mera tok efter det.

Pausen tog slut väldigt fort på grund av det här korvkrånglet men vi hann få i oss fikat iallafall innan nästa bingorunda började igen. Efter en stund ringde mammas mobil och det var ett nummer hon inte kände igen, inte hade hon tid att svara heller. Strax därefter fick hon ett SMS samtidigt som Lena också fick ett SMS. Det visade sig vara en tjej som heter Anna som har kolonilott också som ville tala om att det hade varit några pojkar på våran kolonilott och snott smultron ur mitt smultronland. Men hon hade skrämt iväg dom.
I den stunden undrade jag om det verkligen kunde vara så mycket mer som kunde gå fel på en och samma dag. Och jag kom fram till att det enda som fattades nu var att det blev åskväder lokalt över våran bil. Men Hallelujah! Vi klarade oss från det!

Kvällen förflöt och det blev ju lite mörkare också så man såg ju inte så mycket så Peter tog fram tre läslampor åt oss. Och när Peter skulle få igång sin lampa så började den att krångla. Först funkade den, sen funkade den inte, sen funkade den igen och sen funkade den inte igen och sen funkade den bara att lysa upp och ner med så lampan lyste rätt upp i taket. Då satt vi och skrattade så vi grät....
Och Lena och Bojan hade minst lika roligt åt oss och vårat tok.
Tillslut fick väl Peter nån slags ordning på lampan men då fick han sitta helt stilla och inte röra benet där lampan låg över huvudtaget.

När bingokvällen var slut hade vi inte vunnit ett smack heller och vi fick åka till kolonin och titta till smultronlandet innan vi fick åka hem. Och när jag går och lägger mig om en stund så kan jag ge mig tusan på att David vaknar och skuttar upp i min säng och leker propeller inatt så jag får ännu en natt med dålig sömn..... Och förrsten, har jag glömt att nämna att

jag både har ont i ryggen och mår illa efter allt jag proppat i mig nu ikväll?

Här om dagen när vi var och handlade så hittade jag kantareller som såg så himla goda ut så jag var bara tvungen att köpa. Så igår blev det smörstekta kantareller med grönsaker, köttbullar och brunsås.
Idag blev det lövbiff med grönsaker, beasås och kantarellstuvning. Och jag vill ha meeeeeer kantareller!
Nu när svamparna är slut här hemma så suger det verkligen i fingrarna efter att få handla hem fler. Det är nästan så att jag skulle kunna få för mig att gå ut i skogen och plocka.
(om jag hittar några) Som det känns nu så skulle jag kunna äta smörstekta kantareller varje dag.

Jag var bara tvungen att lägga in en bild på kantareller också för dom ser så goda ut.
Visserligen en lånad bild från internet men ändå!

Under den veckan som David var på semester så hade ju jag ingenting att göra. Jag höll på att klättra på väggarna redan efter nån dag bara. Så jag började promenera en massa. En dag var jag ut på promenad fyra gånger samma dag.
Sen började jag promenera varje kväll också. Jag har en liten runda som passar utmärkt tycker jag.
Och varje gång jag kom hem från promenaden så kom jag på att jag hade glömt att ta med mig stegräknaren. Attans.
Det hade ju varit kul att se hur mycket jag egentligen gick.

Så nu den här veckan är jag noga med att komma ihåg att ta med mig den på mina kvällspromenader.
Igårkväll gick jag 5.209 steg. Plus att jag sprang som en tok också för det började hällregna så det blev en dränkt Katta på hemvägen. Och nu ikväll har jag gått 5.756 steg, utan att ha sprungit nånting. 
Nu har ju jag visserligen inte räknat med allt annat jag går under dagen heller utan enbart det jag går under mina kvällspromenader. Så vi får väl se här om fyra veckor om det märks nån skillnad. 

Här om veckan när jag hade varit på promenad så där på kvällskvisten så höll jag inte på att ta mig in i porten.
Det gick knappt att få i nyckeln i låset och när jag äntligen fick i den i låset, så fick jag inte ut den.
Jag blev lite arg och lyckades böja nyckeln under försöken att få ut den ur låset igen. Sen fick jag ju försöka böja tillbaks den så gott det gick. Och jag fick den relativt rak igen men det har ju varit svårigheter med att använda nyckeln som sagt. Jag skulle ringa bostadsbolaget och säga till om låset men det glömdes bort ett tag.
Men så här om morgonen (exakt 04.15) väcktes vi av ett mindre roligt ljud. Det lät som nån granne borrade.
Och jag tänkte att men för helvete vad ÄR det här?! Jag stolpade ur sängen och gick ut i köket och insåg där att det nog inte var nån puckad granne ändå... det var spisfläkten som lät som en slagborrmaskin! (I dom här husen är det el fläktar dessutom så dom går inte att stänga av.)
Ja det var ju bara att försöka sova i det här oljudet och vänta till morgonen och ringa bostadsbolaget då.

Hela dagen igår gick åt till att vänta ifall att nån skulle komma men det gjorde det ju inte.
Imorse ringde en hantverkare och sa att han skulle komma och titta på fläkten. Och han kom och insåg att han måste ringa nån annan. Men när han ändå var här så skulle han kika på låset och det fixade han. Däremot så var ju jag tvungen att gå och fixa min nyckel också. Och när han ändå var i faggorna så bad jag honom kolla på ytterödrren.
Den har vi ringt om så många gånger att jag numera har tappat räkningen och inget har gjorts åt den.
Felet med den är att den är sned och på grund av det så går det knappt att vare sig öppna eller stänga den.
Man får mer eller mindre bruka våld för att både öppna och stänga dörren.
Han kikade på den och gjorde ett tappert försök att fixa den men konstaterade att han inte lyckades utan han var tvungen att ringa en snickare som skulle komma och kolla på det också. Han skulle komma nån gång under dagen han också.
Dörren var nu i ännu sämre skick än tidigare och hade dessutom börjat knarra.

Strax därpå kom killen som skulle fixa fläkten. Och när han öppnade upp och kikade in sa han att den fläkten såg mindre lycklig ut. Riktigt vad han gjorde vet jag inte men tydligen så var fläkten en smula varm också så han fick kyla ner den innan han kunde plocka ut den. Han klippte bort en massa sladdar och micklade och sen fick vi en helt ny spisfläkt. *hurra* Lagomt när han var klar så tänkte vi fara iväg till låstjänst och fixa min nyckel men precis då ringde snickaren och sa att han skulle komma och fixa dörren så jag fick gå ner till låstjänst själv.

Väl där nere konstaterade hon att det inte var nån bra idé att försöka räta ut nyckeln utan rekommenderade att göra en helt ny och för det behövdes en rekvisition från bostadsbolaget. Så jag fick traska dit och fixa det och sen gå tillbaks till låstjänst och få en ny nyckel. Under tiden hade snickaren blivit klar med dörren så Tony kom ner till mig på stan.
Och när jag fått min nya nyckel (kostade hela 113 kr.) så for vi och handlade.
Sen ringde Therese och ville träffa mig på stan så jag blev avsläppt där och träffade henne i ca 30 minuter innan hon skulle åka med bussen hem. Och jag promenerade hemåt då för att prova min nya nyckel.

Den fungerade och dörren var det inte heller några problem med att få upp nu. *wiiii* 
Det kändes nästan roligt att komma hem!