Kattastrofen

I Tisdags var mamma barnvakt åt David en sväng medan jag var till skolan fram och tillbaks. Och när jag kom hem så berättade mamma fick sig ett gott skratt åt David medan hon stog och fixade lunch åt dom.
Han hade suttit vid köksbordet och skulle rita på ett papper. Men sen ville han visst läsa en av sina böcker också så han plockade fram boken och började bläddra i den lite grann.
Och mamma sa åt han att han inte fick rita i boken och nej det skulle han ju inte göra.
Han skulle bara läsa. Men efter en stund så märkte mamma att han var på väg att börja rita i boken ändå så hon gick fram till bordet och sa åt honom att han inte fick rita i boken.
Varpå David tittar på henne, lägger pekfingret över sin mun och säger: "Ssshh! Laga mat du."
Det är ju inte så lätt att hålla sig för skratt i det läget... och när jag kom hem så frågade hon mig vart han hade lärt sig det där och ja.. det vet jag faktiskt inte. *skratt*

Och idag var han ju bara för go min lilla plutt.
Jag har ju brukat busa lite med han genom att överfalla honom och tokpussa honom en massa på kinderna ibland.
Och idag när jag satt på golvet med han och jag frågade om jag kunde få en kram av han så kom han och gav mig en jättebamsing till kram och sen helt plötsligt så överföll han mig och tokpussade mig på kinderna så där som jag brukar göra på han. Lilltoken. :)

Hur går det nudå med mina promenader? Jodå det går alldeles utmärkt! Det blir mellan  5000-10.000 steg varje kväll.
Så det går framåt. Vissa kvällar har jag även fått mig ofrivilliga språngmarscher också på grund av regn. Men det har också gått bra. Och jo, jag har reflex på mig. Den gången jag och Maud var ute och promenerade utan reflexer berodde på att hon fick tamburförlamning och pratade i evigheter med en av mina föredetta grannar så vi blev rejält försenade. Det hann ju bli kolmörkt innan vi ens kommit iväg på promenaden åt det håll vi egentligen skulle till.

Nu ska jag lägga mig och läsa boken "Vi far" av Terry Pratchett.