Kattastrofen

Igår började det snöa och blev svinkallt. *Hurra*.. eller nåt... Nåja, jag har tvättat min vinterjacka så jag behöver inte frysa direkt.
Hur som helst så var jag tvungen att gå till sjukhuset med David idag för hans feber har inte gett med sig än.
Visserligen har den ju gått ner en hel del men ändå.
Det konstiga är att när han vaknar på morgonen så har han normal temp, sen stiger den efter nån timme och landar nånstans mellan 38-39. Och trots att han har feber så röjer han järnet och härjar som bara den.
Nåja, jag fick en tid kl. 15.15 och att ta sig igenom hela stan på 20 minuter i snömodd med en barnvagn var ju inte nån hit kan jag säga. Det gick knappt att ta sig fram. Usch jag var så arg för att det inte var plogat för fem öre!
Och på sjukhuset blev jag ju inte mycket lyckligare egentligen.
Läkaren undersökte Davids öron och hals och konstaterade allt såg bra ut (vilket jag redan visste).
Och hon tyckte att han verkade pigg och glad (ingen nyhet heller) så hon visste liksom inte vad man skulle göra.
(Nej det kunde ju en blind anka räknat ut med simfötterna).
Tillslut skrev hon iallafall ut pencillin åt honom och sen fick jag gå hem.
Blir han inte av med febern nu så får jag frispel.....

Här om dagen märkte jag att min äldsta katt sprang lite väl ofta på lådan och pinkade småskvättar.
Dags för ett veterinärbesök då men eftersom att telefontiden var slut för länge sen så fick jag ju vänta med att ringa och få en tid.
Igårkväll hittade jag honom liggandes raklång på sidan ute i köket och han rörde sig inte.
Det syntes inte ens att han andades. Lite smått panikartad gick jag och klappade om honom lite för att se om han reagerade och jo, det gjorde han men det var inte mycket till reaktion.
Han lyfte lite på huvet och såg mest ut som att "ja ja ja.... jag lever... låt mig vara nu."
Samtidigt märkte jag att han drog ihop bakbenen i små kramper så ont hade han ju nånstans.
Funderade på att åka in akut med honom men efter en stund reste han på sig och gick runt lite grann så jag bestämde mig för att avvakta.

Imorse ringde jag och fick en tid redan på förmiddagen.
Min snälla kusin körde mig till veterinärstationen och där fick jag lämna honom och komma tillbaks på eftermiddagen. 
Så jag for väl hem då och passade på att städa lite här hemma, åt lite lunch och donade.
När jag skulle hämta honom så sa veterinären att han hade urinsten och att det var tur att jag kom in så snabbt som jag gjorde. Blåsan hade inte svällt upp och det var inte totalstopp så det var ju alltid nånting positivt.
Och nu ska han få mediciner och sen blir det specialfoder för resten av livet så att det här inte ska upprepas.
Det blev en väldigt dyr historia det här och jag känner mig numera väldigt ruinerad.
Men vad gör man inte för sina älsklingar?
Inte kunde jag få skjuts av nån hem med honom och maten heller utan jag fick gå hem.
Och det är ju inte så lätt att bära en 9 kg tung katt i en kattbur så det tog ju sin tid att komma hem.
Sen var jag tvungen att gå ner på apoteket för att hämta ut medicinen också.
Så sammanlagt har jag promenerat i 4 timmar i streck idag.

Nu har jag höstlov en vecka och jag måste ju säga att jag hellre går i skolan än att vara ledig.
Ja jag vet, jag ÄR knäpp....
Och nu när vi har ställt om till vintertid så är ju dagarna längre, vilket innebär att den här veckan kommer kännas som en hel evighet för mig.
Jag kommer att klättra på väggarna här innan det ens har blivit onsdag! 
Och jag kan nästan se mig själv stå utanför skolan och banka på dörrarna, skrikandes: "Aaahhh!!!! släpp in mig!!! Jag behöver studier!!!! Öppna!!!! "

Från det ena till det andra... jag var på teater ikväll och såg Baghdad Burning.
Lite annorlunda men väldigt gripande teater. Den kan jag rekommendera.

Idag berättade Pv att hon kunde skriva sitt namn på arabiska en gång i tiden, men hon hade glömt bort det nu.
Nyfiken som jag är så ville jag ju givetvis se hur både hennes och mitt namn skulle se ut med arabisk text, så jag hojtade på Omar och bad honom komma och skriva våra namn på arabiska.
Han förklarade lite grann också medan han skrev.
Fler och fler började lägga sig i diskussionen och det slutade med att nästan allihop var inblandade och tillslut pratade dom både svenska och arabiska hit och dit.
Det blev inte mycket matte den lektionen inte. *skratt*

Sen berättade våran lärarinna Siw att hon hade fått en kallelse till mammografi.
Och då fick hon ju förklara för allihop vad det innebar att åka iväg och göra nåt sånt där och så frågade hon om nån i klassen visste om även invandrarkvinnor fick åka iväg och göra sånt.
På slutet av lektionen innan Omar skulle gå hem gick han fram till Siw och sa:
"Du behöver inte åka iväg och göra det där, jag kan ta med kameran och fotografera istället."
Gissa om alla började asgarva. Han är ju störtskön den killen!