Kattastrofen

Klockan 8 i morse vaknade David och ville ha välling sa han. Tony sa åt honom att han skulle titta vad som hängde ovanför hans säng och han stog länge och väl och tittade på julstrumpan som hängde där. Tomten hade ju varit här under natten och stoppat saker i den. Men han hämtade den aldrig, han bara stog och tittade på den. Tillslut klev Tony upp och hämtade den och David skuttade glatt upp i våran säng och satte sig och väntade.
När han fick sin julstrumpa så hittade han tre paket där i och han plockade försiktigt ut dom och såg så lycklig och glad ut medan han öppnade dom. Ännu gladare blev han när han såg att det var en påse med ballonger och två småbilar i paketen. Han kände efter mer i strumpan och hittade en mandarin också och utbrast lyckligt: "Pläpple!"
Sen tittade han efter lite mer och hittade ett kinder ägg och en tom och jerry påse.

Nu har han sprungit runt och lekt med en uppblåst ballong och sina två småbilar hela morgonen här.
Godiset har han inte brytt sig nämnvärt i faktiskt, konstigt nog. Ingen frukost ville han ha heller. Ja han slickade av smöret på smörgåsen och drack lite o'boy. Men det var allt.
Senare idag blir det väl till att göra oss klara och åka till syster yster och äta massa god mat, titta på Kalle Anka, vänta på tomten och sen blir det fika.
Och kvällens höjdpunkt för mig: Att se filmen ett päron till farsa firar jul! Ingen jul utan den filmen säger jag bara.
Den är lika helig som självaste Kalle Anka.
God jul!

Davids fina julstrumpa som en av hans gammelmostrar har stickat.

Idag fick jag en rolig historia i ett SMS.

"Hej Gunnel. Vill bara önska dig en riktigt god påsk och en bra start på 1987. Alla här på Alzheimershemmet hälsar. Kram från Faster Rune."

Jag var ju bara tvungen att skicka den vidare till en kompis.
Kort därefter fick jag ett svar från henne.

"Hej Berta! Tack detsamma. Här blommar Syrenerna och julgröten står på spisen. Karl springer omkring i bara kalsongerna medan jag endast i raggsockor. Tänk att 1986 snart är slut och att det nya milleniet startar i morgon. Åren går så fort. Nej nu ska vi ta det årliga bastubadet och sedan rulla oss i granbarr! Stora lyckönskningar i det nya århundradet från Gunnel på Alzheimershemmet!"

*skrattar* Ja sånt här kan man ju roa sig med så här dagarna före jul också. :)
Och apropå det... julgranen är fortfarnade grön och fin och har alla barren kvar. Och ingen av katterna har rört den än så länge. *peppar peppar* Däremot brukar dom lägga sig under granen och ligga där och mysa.

Idag har inget blivit som det var tänkt. Precis allt har gått oss emot och det började redan imorse.
Det var -20 grader och bilen startade inte. Häpp... bara till att knata och gå till dagis då och ta snowracern istället för vagnen. Det var en smula kylslaget att gå och det kylan bet i kinderna. Efter en stund riktigt sved det i låren också men till dagis kom vi iallafall. Varmt och skönt var det där också så jag hade mindre lust att knata och gå till skolan sen. Men jag var ju tvungen så det var bara att bita i det sura äpplet.
En bit bortanför dagis började jag fundera på varför jag inte tog min stora, svarta dunjacka istället för den jackan jag hade på mig nu. Jag kände att jackan inte var tillräckligt tjock egentligen. Men vid närmare eftertanke så förstog jag varför jag inte tog dunjackan. Den är inte alls speciellt snygg och det räcker med att jag har en ful "Stig-Helmer" mössa och ser ut som en mupp när jag har den. Jag behöver inte göra det värre än det redan är. Nån måtta på det hela får det vara.

Vid kiosken tyckte jag ändå att det kanske hade varit ganska bra om jag hade haft den där fula jackan för den räcker ner till knäna på mig. Och vid det här laget så började mina lår att kännas bortdomnade. Så jag började jogga för att hålla värmen. 40 minuter senare kom jag till skolan och kände mig riktigt hurtig som växlat mellan att både jogga och promenera i denna kyla. På skolan hade jag inget att göra förrän 10.10 då det skulle vara julkonsert i hörsalen. Egentligen skulle den börja kl. 10.00 men eftersom att en skolklass lånat hörsalen och tittade på film så vi fick skjuta upp våran konsert en stund. 

När konserten var avklarad och det var dags att bege sig hemåt fick jag åter igen promenera hela vägen. Och det var inte direkt varmare den här gången heller.
När vi äntligen fick fart på bilen flera timmar senare så for vi och handlade. Och jag har väl aldrig i hela mitt liv träffat så många människor som jag känner på en och samma dag. Jag fick inte göra annat än att stanna och prata och heja så det tog sin lilla tid att handla och komma hem igen. Sen var det bara att vänta på att barnvakten (mamma) skulle komma och vi skulle ta med Peter på bio.

Men det var tydligen strul med hans tåg så han blev försenad och skulle inte hinna med att komma hem och gå på bion. Det var lite trist för han hade ju ändå en bokad och betald biljett. Inte kunde vi få tillbaks pengarna heller så vi ringde Henri och frågade om han ville ha platsen istället då och det ville han.
Robban, jag och Tony stack ner till kina restaurangen och beställde käk för vi var vrålhungriga. Men där tog det sån tid med maten så det blev till att äta i räserfart för att hinna ner till bion. Robban fick 10 minuter på sig att äta sin varmrätt.  Timmy blev nerskjutsad till oss och skulle följa med han också och Henri kom dit också.
Väl på bion satt vi och tittade på reklamen och var verkligen taggade! Alla hade vi sett fram emot att få se filmen.
Och när den började hann vi se ca 10 sekunder, sen blev det svart. Tydligen var det lite tekniska problem vi fick veta men det skulle gå att lösa snart. Men efter en stund så kom killen in igen och sa att tyvärr så gick det inte att fixa och att filmen blev inställd för kvällen. Och vi fick gå ut till kassan igen och få våra biljetter stämplade så att vi får boka om biljetterna och se filmen en annan gång istället.
Det kändes en smula surt måste jag säga. Men men, det var väl helt enkelt inte meningen att vi skulle se filmen ikväll då. Nu får vi försöka dra ihop gänget en till gång då och förhoppningsvis få se filmen den gången då.

Och här är dagens bild iallafall.
David har själv klätt på sig nu på kvällskvisten. Och för er som undrar så är det hans kalsonger han har tagit på sig...på fel ställe.....

Idag fick David träffa morfar för första gången i sitt liv. Och det blev ju en upplevelse det också. *skratt*
Han knatade upp för trappen och fram till dörren och ringde på. Det lilla paketet han skulle ge till morfar höll han i händerna också och stog så snällt där och väntade. Och när morfar öppnade dörren stog David still och bara tittade, sen kastade han paketet på golvet en bit framför morfar och backade. *ASG* Han blev visst lite rädd.
Men det gick över så fort att vi hade kommit in och fått av oss skor och jackor och så där. Paketet klarade sig också från att gå sönder.

David gick raka vägen in i Tv rummet och skulle se på sporten..... men han satt ju inte stilla många minuter.
Han började undersöka hela lägenheten och yrade runt som en tok. Morfar skrattade och sa att det var länge sen han hade sånt liv där hemma. Sen fick David en hel påse full med godis. Och då blev han överlycklig och sprang runt och åt godis för fulla muggar. Chokladbjörnar och fruktnappar så nu har han godis som räcker till långt efter jul!

Efter en timme hade väl David tröttnat på att vara hos morfar för det fanns ju inte så mycket att leka med där, så han gick till ytterdörren och försökte öppna den och sa "Hejdå" och att han skulle åka bil. (han ville hem med andra ord.) Så vi fick försöka muta honom så gott det gick för att få honom att vilja bli fotograferad med både mormor, mig och morfar. Och efter mycket om och men så gick det väl an. Det blev väl några foton iallafall.
Tyvärr så hade vi ju bara mobilkameran för vi glömde att ta med kameran. Så bilderna blev ju inte allt för bra då. Men vi får väl försöka hälsa på fler gånger då och komma ihåg kameran den gången så vi kan få nåt ordentligt kort.

Granen står fortfarande klädd och fin och med alla barren kvar. Katterna har låtit den vara. *kors i taket*
Och David har inte varit nämnvärt intresserad av julgranskulorna heller så dom har också fått hänga kvar.
Nu hoppas jag att den får stå och se fin ut ända till efter jul. :)

I år blev det bestämt att vi skulle ha en julgran. Vi har hoppat över det i några år nu dels för att Tony inte tycker det är roligt att klä den. (Det är för bökigt enligt honom.) Och dels därför att vi fick en liten kattunge som levde rövare här och mest troligtvis skulle sitta i grantoppen om hon fick bestämma själv. Sen blev David född och det blev liksom inte tid till nåt julgranspyntande. Och det kändes lite meningslöst också för att han var så liten.
Men nu när han har blivit lite äldre och kan uppskatta julgranspynt på ett annat sätt så kom vi överens om att vi skulle ha en gran ändå. Vi har ju en plastgran som står i skrubben som sagt.
Men i går när jag gick förbi utanför en blomsteraffär på vägen hem så stog det en massa julgranar därutanför.
Jag tittade lite på dom och jag tyckte att dom luktade så gott.
Och för första gången i hela mitt vuxna liv så kände jag att jag ville ha en riktig julgran och inte en i plast!

En kompis till oss fixade en julgran åt oss idag och kom hit med och det luktar verkligen jul här hemma nu.
Och nu under eftermiddagen har vi roat oss med att klä granen.
Jag blev ganska nöjd med den. Det enda som jag inte är nöjd med är glittret. Och jag överväger faktiskt att köpa nytt och slänga dit imorrn. Om pengarna räcker vill säga.

Imorgon ska vi förövrigt iväg till min pappa och hälsa på så David får träffa sin morfar för första gången.

Idag gjorde vi slag i saken och vaccinerade oss. Det blev ju inte av förra veckan på grund av både utbildning och sjukdom och allt vad det nu var. Men idag när jag ändå var ledig hela dagen så passade vi på att ge oss iväg.
Hujedamej så jag gruvat mig hela långa dagen och jag har verkligen funderat hit och dit om vi verkligen skulle göra det eller inte.

Men jag resonerade som så här att det finns det människor som inte kan ta det här vaccinet på grund av allergier och annat. (Min kompis tex.) Och sen tänker jag på en kompis lilla son som är född med det värsta hjärtfel man kan ha. En sån här influensa skulle vara helt förödande för honom. Och jag kan verkligen inte leva med vetskapen att jag kanske har smittat dom med nånting och att dom kanske inte överlever. Nu har jag begränsat smittspridningen och gjort vad jag har kunnat för alla dom som inte kan vaccinera sig.
Dessutom om jag nu inte redan har haft influensan och skulle bli sjuk och blir riktigt dålig, så har jag verkligen inte tid eller lust att bli så sjuk och absolut inte under så lång tid heller. Då tar jag hellre vaccin och blir lite mindre sjuk under några dagar.

David var så duktig när han blev stucken. Han sa inte ett pip Gunilla utbrast: "Just ja, han är ju en sån här som aldrig säger nånting." Och så undrade hon om han inte säger nåt när han gör illa sig. Men det är väldigt sällan han blir lessen för nåt sånt. Han sa inte ett knyst den gången då han brände tummen på värmeslingorna inne i ugnen och fick en brännblåsa ens en gång.
När sprutorna var avklarade så fick vi sitta ute och vänta i väntrummet i 15 minuter för att se om nån blev dålig.
David lekte i dockskåpet och donade och sen hittade ju han sin plats där han satt resten av tiden.
Den stora tronen.

Jag för min del kände att det gjorde lite ont just när dom stack mig och började injicera. Men sen gjorde det inte så ont. Däremot så gör det ont på samma ställe i den armen dom INTE stack mig i. (??)
Förövrigt mår jag bra än så länge. Och jag har bestämt mig för att det inte kommer bli värre än så här heller.

Kung David

Förra helgen hade vi pepparkaksbakning här hemma, vilket David tyckte var jätteroligt.
Han både åt och kavlade deg och donade en massa tills att han tröttnade och började kasta degen omkring sig istället. Men roligt hade han ju iallafall. :)
Idag har jag gjort både ischoklad och bakat lussekatter. Och för en gångs skull har jag fixat det här före Lucia! *kors i taket* Annars brukar jag alltid göra sånt här långt senare... typ närmare julafton.
Så nu känner jag mig faktiskt riktigt nöjd. Men jag struntade i att göra några snöbollar i år.
Det här lilla räcker gott och väl tycker jag.

Och här har vi resultatet.

 
Ischoklad


Lussekatter

     
Pepparkaksbak och pepparkakor.


Snöbollarna som jag struntade i att göra i år.