Kattastrofen

När Morris flyttade in hos oss för snart ett år sedan var han så mager och vägde noll och ingenting. Men efter ett tag så gick han upp lite i vikt och såg bättre ut. Men han lossade så väldigt mycket päls. Så vi bytte foder och han slutade lossa päls och allt verkade jättebra. Men han var ofta geggig i ögonen och det blev bara värre och värre.
Och nu för ett tag sedan tyckte jag att pälsen inte såg så fin ut på honom. Dessutom verkade han inte äta så vidare bra med mat heller. Han satt mest och bara tittade på torrfodret. Jag tänkte att kanske han har ont i munnen eller något för blötmat gick ju bra att äta.
Så jag bestämde mig för att göra ett veterinärsbesök med honom.

En viktkoll på honom visade ca 3 kg, vilket var en smula för lite. Han skulle väga 4 kg.
Munnen såg fin ut så det var inte det som var bekymret. Däremot kunde det vara något med tarmen trodde veterinären. Så hon ville att jag skulle ta avföringsprover under helgen och skicka in och så tyckte hon att ett blodprov för att kolla lite saker vore bra.

Morris var väldigt lugn och snäll under tiden. Och så kom hon in med allting hon skulle ha till blodprovet på en bricka. Då blev han minsann nyfiken och skulle utföra en liten nosologisk undersökning.
Hon började med att tvätta benet som det skulle stickas i och så tog hon på honom en svart huva så han inte skulle se något. I mitt stilla sinne tänkte jag att det där kommer bara att göra honom stressad och nervös. Eftersom att han inte hör något så är han väldigt beroende av synen så det där kommer att göra honom mycket rädd. Men jag sa inget utan tänkte att hon får prova och se.
Men mycket riktigt. Morris blev jätterädd när hon började sticka honom i benet och det slutade med att hon inte kunde sticka alls och fick ta av honom huvan och börja om från början.
Denna gången utan huvan. Och då gick det hur bra som helst.
Han satt stilla och lugnt och lät sig stickas medan jag kelade med honom. Han satt rent av och slöt ögonen och njöt av goset. Efter omplåstring och sådant fick vi åka hem med honom.
Väl hemma kom min lilla Lotusblomma springandes till honom och tvättade honom och var så glad att han kom hem igen. Sist hon såg en av sina kompisar åka in i kattburen så kom han aldrig hem mer. Så hon var nog väldigt orolig att bli av med ännu en vän.

Idag ringde veterinären och lämnade lite mindre roliga nyheter om blodproverna.
Njurvärdet var väl inte jättebra på honom så hon ville ta ett ultraljud på njurarna och urinprov på honom och tyckte det vore bra om han låg kvar över natten. Så hon ville helst att jag bokade in en tid åt honom nån gång nu till veckan. Det kunde ju vara en urinvägsinfektion som låg bakom njurvärdena, om det nu inte var så att det var något medfött fel.
Jag hoppas nu att det är något som kan medicineras och att det inte är något bestående.
Och jag hoppas innerligt att jag ska slippa låta honom somna in...... Han är ju inte ens 4 år gammal än!

Morris hos veterinären