Kattastrofen

I Torsdags hade dom tydligen brandövning på dagis. Det stog på den lilla whiteboarden ute i hallen när jag gick in och skulle hämta David. Och jag undrade ju för mig själv hur i hela världen det hade gått. Jag vet ju hur David är.....
Numera får dom ju inte heller köra igång brandlarmet under övningarna för att småttingarna kan bli riktigt rädda.
Istället är det en fröken från nån av dom andra avdelningarna som kommer och talar om att "nu brinner det och alla måste gå ut".
Jag frågade en av Davids fröknar hur det hade gått med brandövningen den där dagen och hon började gapskratta. Då förstog jag ju att mina farhågor var besannade. Men inte på det viset jag hade trott.
Han hade kutat runt och skrattat och flaxat med armarna och ropat: "De binner! De binner!" och varit alldeles överlycklig. Jag gissar mig till att personalen fick jaga honom och försöka få fatt i honom och ta ut honom.
Personalen hade väl konstaterat ganska snabbt att honom skulle dom få sätta i en barnvagn om det verligen gällde för David sticker så fort att han får möjlighet. Och han sopar igen alla spår efter sig också genom att stänga dörrar och grindar efter sig så det är tur att alla på dagis vet på vilken avdelning han går.

Här hemma spelar det inte längre nån roll om jag låser dörren ut till glasverandan och ytterdörren.
Han släpar bara fram en stol och ställer framför dörren till glasverandan och låser upp och sen går han och hämtar sin vagn och drar iväg den till ytterdörren och ställer sig i den och låser upp ytterdörren. Sen är det klart.
Skorna har han redan lärt sig att ta på sig själv också. På rätt fot dessutom!