Kattastrofen

Dagen började bra och allting var okej, tills nån gång på eftermiddagen.
Jag höll på och gjorde i ordning mellanmål åt David och helt plötsligt fick jag ont i nacken.
Och det gör så ont så jag har svårt att vrida på huvet både åt sidorna och upp och ner.
Jag har ju liksom inte gjort nåt för att jag ska kunna få så här ont heller.
Ger mig fan på att jag fick ont för att jag tänkte tanken "nu har jag mått bra i en vecka så ikväll ska jag träna!"
Och kroppen reagerar givetvis "Nämen OJSAN så det kan bli! Nu har du ju fått ont igen.
Du skulle inte ha somnat på soffan igår. Nu kan du ju inte träna ikväl!" och så jätte smilet...... *suckar*
Så jäkla less på det här nu så usch.