Den blå skrivboken...

Folk har alltid gått och sagt att min son är så himla snäll och tror mig inte när jag säger att dom inte har en aning om vad dom pratar om. Han är som Emil i Lönneberga! Han gör så många hyss så nu har jag börjat skriva ner dom! Den här listan är BARA från i sommar.....

14 juni: David skulle gå själv och hämta mig i tvättstugan och rymde ut på gården. Pappa fick hämta honom hos grannen, iklädd endast kalsonger.

15 juni: David hällde ut badolja över hela fåtöljen och skvättade även ner väggen.

16 juni: David tog ett moppskaft och slog sönder lampan i hallen med. Han lekte piñjata med lampan.

18 juni: David slarvade bort min mobiltelefon och lyckades få upp blixten mcqueen bilen på vardagsrumsbordet och satte sig på den och åkte på där.

25 juni: David slängde en Loka flaska i golvet så vattnet sprutade, slängde pappas mugg i golvet så den gick i tusen bitar ute på glasverandan, hittade nyckeln till vardagsrummet och låste sedan in sig där och stog och vinkade glatt till oss och sa ”kommer snart!”. Vi fick muta honom med godis för att få ut honom!

5 juli: David klättrade upp på fönsterbrädan i sitt rum och skruvade ur glödlampan ur lampskärmen, sen slet han av ena stjärnan i lampklustret i hans andra fönster. Sen gick han och hämtade sin baby hårborste och doppade den i toaletten och stog sen och borstade toalettdörren.

9 juli: Rymde ut på gården när jag talade om att pappa skulle komma hem på lunch. Han skulle möta pappa.  Sen tänkte han tvätta sin tröja i skurhinken med skurvatten i medan jag skurade golven. Och han fixade välling till sig själv genom att stå och äta vällingpulver med en skopa direkt ur burken.

10 juli: I ett försök att öppna sovrumsdörren tog han sin låda med hjul på och körde den rakt in i dörren två gånger så ena hjulet knäcktes och gick av.

13 juli: I ett raseriutbrott när jag skulle klä av honom på Stenö bet han mig så jag fick märken i armen.

20 juli: hällde ut kattsand på glasverandan medan jag snyggade till köket. Och medan jag sopade ihop kattsanden passade David på att gå ut i köket och pinka på golvet. Så jag åkte på att skura köket också.

25 juli: David förstörde den bärbara telefonen. Han slet av en kabel till batteriet. Så nu är vi utan trådlös telefon och nummerpresentatör och får nöja oss med en vanlig sladdtelefon.

31 juli: David boxade mig rakt över munnen… med flit!

3 augusti: klippte av mig ca 5 cm hår med en sax ute på kolonilotten medan jag höll på att ta på han ett par byxor.

5 augusti: hällde ut den enda kattsanden vi hade på mattan på glasverandan så vi blev helt utan kattsand. Och när vi var och handlade på ÖB rymde han från oss och vi fick leta igenom hela butiken. Vi hittade honom i butiken intill, på väg in mot Team Sportia.

8 augusti: David gick ut på glasverandan, drog av sig kalsongerna och kissade i pappas skor....

Det är en vecka kvar på hans sommarlov.... JAG HAR NEDRÄKNING!!!!!


Det är färdigt!

Vi har en beboelig lägenhet igen! *Halleluljah* Det är lite grann ute på glasverandan som ska flyttas ner i källaren eller kastas. Men det är det enda som är kvar nu.
Det blev lite tomt på vissa ställen, i tv rummet tex. Det ekar nästan nu när alla leksakerna försvann härifrån.
Och efter att ha bott i lägenheten i 5 år så har jag ÄNTLIGEN fått upp en lampa i sovrummet.
Förut har vi bara haft en sladd och en glödlampa.
Och en tavla som vi har haft i flera år och som bara stått i ett hörn och samlat damm, har vi äntligen också fått upp på väggen nu.

Jag måste säga att jag är ganska nöjd efter det här. Det blev lite luftigare när så mycket rammel försvann.
Och Davids rum är jag nog mest nöjd med av allt. Det blev så fint.  :)


Snart så...

Idag har vi varit iväg med ett lass till Röda Korset med lite prylar som vi har rensat ut. Lite dataprylar, gardiner som vi aldrig använder och kläder som jag aldrig har kunnat ha. Så varför ska det vara kvar här och skräpa?
Nej det skickade vi omedelbart! Och det lär nog bli mer så småning om.
Just nu inriktar vi oss bara på att få tillbaka lägenheten i ett beboeligt skick och stuvar undan, slänger och skänker så mycket som det bara går.
Vid ett senare tillfälle ska vi gå igenom hela källaren, kartong för kartong och se vad som egentligen behövs eller vad som kan kastas eller skickas iväg på nån loppis eller nåt.
I källaren lär det finnas en hel massa skit som vi egentligen inte behöver.

Jag har tex ena halvan av en bokhylls/skrivbords serie som jag har fått av min moster en gång för många år sen när jag fick mitt första egna rum tex. Vissa delar av den bokhylls/skrivbordsserien används fortfarande men så fort att det finns pengar till att inhandla något annat slags förvaringspryl ska här omstrukterar ytterligare.
Och även om det svider i hjärtat att bara tänka tanken på att göra mig av med den här bokhylls/skrivbordsserien så måste den säljas eller skänkas nånstans. Vi kan inte ha den kvar.
Men som sagt, det blir i ett senare skede. Nu ska jag återgå till att bekämpa röran med kartonger och dammsugare som vapen i ännu ett tappert försök att vinna tillbaks lägenheten. Helst innan veckan är slut så jag får göra nåt roligare än att städa också....


Ordning i kaos?

Jag sitter och funderar en massa... och tittar ut över min röra.... det är ganska mycket som jag aldrig kommer att använda. Varför ska jag då ha det kvar? Jag vill bara ha det allra nödvändigaste, allt annat kan jag kasta eller lämna på nån loppis.
Källaren är ett sånt där ställe där allt möjligt skit har hamnat. Jag borde nog rensa ut där också.
Det kanske är dags att börja leva efter nya principer tror jag..... *funderar vidare* 

Inte färdig än på långa vägar.

David har nu ett eget rum, men resten av lägenheten ser ut som kaos. Och som det känns just nu kommer det att ta flera ÅR att reda ut all denna härva. *suckar* Man vet liksom inte ens i vilken ände man ska börja längre. Glasverandan är så överbelamrad med jox som ska ner i källaren så man får cellskräck när man går in där.  Hallen är likadan, vi har längre inte något köksbord för det har blivit övertaget av en massa rammel. Vardagsrummet ser lika hemskt ut det. Jag är glad att jag har en plats att sitta på just i skrivandets stund. Men men... på nåt sätt ska väl det här bli löst också. Hoppas jag.....




Rensa ut!

Idag har vi börjat rensa ut kontoret så David kan få ett eget rum. Vi har rensat precis hela dagen.
Och det dröjde inte många minuter efter att vi hade börjat plocka här förrän min första nysattack kom. Sen har nys och snor attackerna avlöst varandra ungefär varje kvart och det har slutat med att jag har fått gå och snyta mig. Jag är allergisk mot damm. Om dammet får ligga så känner jag inte av det, men så fort att dammet rörs upp så blir jag riktigt dålig. Jag har nu under dagen, sedan 12.00 ungefär, avverkat nästan en hel toarulle helt själv.
Det svider under min näsa och jag låter som om jag är jätteförkyld. 
Jag har använt ett speciellt allergi näspulver (som inte hjälpte mycket) och Otrivin Comp för att dämpa både nästäppan och rinnsnuvan. När jag tog Otrivinen blev jag bättre, men jag har ändå fått gå och snyta mig med jämna mellanrum. 
Usch jag kommer vara dålig i en vecka efter det här! :(


Årets sommarplåga.

Hur ogärna jag än vill säga det men fan, låten har fastnat!

http://www.youtube.com/watch?v=cNPab6ATfjc

Jag har fått en award

 

Med awarden följer några uppgifter också. J Först ska jag skriva 7 saker om mig själv....

1. Vill ha fler tatueringar
2. Filosoferar en massa
3. Sitter och spelar dumspel på Facebook
4. Älskar havet
5. Läser på tok för lite
6. Drömmer om att resa till Bora Bora
7. Mina bästa kompisar är mobilen och laptopen

Sen ska man skicka awarden till 7 andra bloggare och då skickar jag den vidare till:

1. Anneli
2. Emoen
3. Cinnamon
4. Tatuerings Fia
5. Lars Thim
6. Jessica med twinsen
7. Madde

 

 

 

 


Kalas.

Idag fyller David 3 år och det blir väl lite kalas och grejs här hemma. Usch.. tiden går så fort.
Det var ju nyss jag for in på BB med värkar tycker jag. Och det var en ganska jobbig förlossning dessutom.
Jag hade varit vaken i 35.5 timme i sträck, gått med värkar i 18.5 och sovit knappt 2 timmar innan han blev född.
Hua... inte undra på att jag inte velat gå igenom ännu en förlossning. *haha*

Nåja, nu ska väl jag fixa det sista här.



Min lilla cooling. :)


Ett år....

Inatt kl. 23.30 är det ett år sen min gosegris gick bort. Usch vad jag saknar honom. :(

   


Lustigkurre.

Ibland är David en riktig stjärna. Igårkväll när jag tog på han en blöja för natten så låg han så stilla och snällt.
Och precis när jag skulle till "stänga" blöjan så säger ungen: "Hejdå noppen!" och vinkar......  jag skrattade hejdlöst! Jag kunde inte göra annat. 
Imorse när jag väckte honom så tittade han på mig, vände sig om och sa: "E liten tund till". Och hur säger man nej till nåt sånt? Men det var verkligen en liten stund till bara också för två sekunder senare skuttade han ur sängen och skulle titta på Ben Ten.
Och nu på eftermiddagen satt Tony och försökte lära honom att räkna lite. Och det lät ungefär så här:

D: Ett, tå, tje, fyja, fem, sesk, su, åtta, nio, tio evla, tolv, .... fjoton, femton, arton, nitton .... sugo, sugoett....

T: Tjugotvå...

D: Kanske det är....


Länge sen.

Jag har varit lite dålig på att skriva på ett tag här. Men jag har haft fullt upp med både det ena med det andra både när det gäller skolan och annat. Vad har hänt då? Jo, jag har faktiskt tagit tag i fläsket och börjat träna på gymmet nu. :)
Än så länge är det bara 30 minuter på crosstrainern 2-3 dagar i veckan och så har jag börjat gå till och från skolan varje dag. Det tar också 30 minuter ungefär. Så nu känner jag mig riktigt duktig. Nu brinner fläsket! :)

Haet gott!


Nyårsafton.

Nyårsafton avlöpte väldigt lugnt. Mamma och "Herr Böna" kom hit och skulle äta mat, umgås och spela lite spel och sånt där med oss. Vårt nyårsfirande inleddes med att "Herr Böna" öppnade sin hemliga påse som han hade med sig. I den fanns några jättetjusiga hattar som vi skulle ha på oss medan vi skålade i alkoholfritt cider.
David tog glatt på sig sin hatt och inspekterade fötterna till glasen som "Herr Böna" också hade tagit med sig.

 
David i sin tjusiga hatt.


Inspektion pågår!


Här smakar han alkoholfritt cider av mormor.

Efter att vi ätit mat och efterrätt satt vi och kikade på Tv. Grevinnan och betjänten måste man ju bara se på nyårsafton! Sen blev det lite andra filmer vi tittade lite på och några avsnitt av Mr Bean. Sen skulle David sova var det tänkt. Men det blev inte så. Han ville inte sova, han ville titta ut genom fönstret när det "poffa och mällde"
Så det var bara till att plocka upp honom och låta honom vara vaken.
Närmare 23.30 var vi färdiga att knata ner på stan och kika på fyrverkerierna.
Väl nere på stan tände Tony ett tomtebloss innan dom började smälla raketer och sånt där.
Och när fyrverkeriet började satt David i sin vagn helt salig med stora ögon och bara flinade. (Och var SÅÅ lycklig.)

 
Tomtebloss och en lycklig David.

När vi var hemma igen fick mamma och Tony vara fyllchaffisar på varsitt håll så vi kom inte i säng förrän 2.30 ungefär och då var David lite trött i mössan. Han hade ju varit vaken hela tiden sen han sovit middag.
Och när vi hade gått och lagt oss och hade sagt godnatt var David tyst några minuter. Men så efter en stund sa han: "Mamma... vad gör du?" "Jag ska sova svarade jag." Då sa han: "Pappa, vad gör du?" och han svarade "jag ska sova. Vad gör du David?" Då var han tyst en stund och så svarade han: "jag sover."
Lilla go tomten min! Jag kunde inte låta bli att skratta. :)







Julafton.

Klockan 8 i morse vaknade David och ville ha välling sa han. Tony sa åt honom att han skulle titta vad som hängde ovanför hans säng och han stog länge och väl och tittade på julstrumpan som hängde där. Tomten hade ju varit här under natten och stoppat saker i den. Men han hämtade den aldrig, han bara stog och tittade på den. Tillslut klev Tony upp och hämtade den och David skuttade glatt upp i våran säng och satte sig och väntade.
När han fick sin julstrumpa så hittade han tre paket där i och han plockade försiktigt ut dom och såg så lycklig och glad ut medan han öppnade dom. Ännu gladare blev han när han såg att det var en påse med ballonger och två småbilar i paketen. Han kände efter mer i strumpan och hittade en mandarin också och utbrast lyckligt: "Pläpple!"
Sen tittade han efter lite mer och hittade ett kinder ägg och en tom och jerry påse.

Nu har han sprungit runt och lekt med en uppblåst ballong och sina två småbilar hela morgonen här.
Godiset har han inte brytt sig nämnvärt i faktiskt, konstigt nog. Ingen frukost ville han ha heller. Ja han slickade av smöret på smörgåsen och drack lite o'boy. Men det var allt.
Senare idag blir det väl till att göra oss klara och åka till syster yster och äta massa god mat, titta på Kalle Anka, vänta på tomten och sen blir det fika.
Och kvällens höjdpunkt för mig: Att se filmen ett päron till farsa firar jul! Ingen jul utan den filmen säger jag bara.
Den är lika helig som självaste Kalle Anka.
God jul!

Davids fina julstrumpa som en av hans gammelmostrar har stickat.




Roliga historier.

Idag fick jag en rolig historia i ett SMS.

"Hej Gunnel. Vill bara önska dig en riktigt god påsk och en bra start på 1987. Alla här på Alzheimershemmet hälsar. Kram från Faster Rune."

Jag var ju bara tvungen att skicka den vidare till en kompis.
Kort därefter fick jag ett svar från henne.

"Hej Berta! Tack detsamma. Här blommar Syrenerna och julgröten står på spisen. Karl springer omkring i bara kalsongerna medan jag endast i raggsockor. Tänk att 1986 snart är slut och att det nya milleniet startar i morgon. Åren går så fort. Nej nu ska vi ta det årliga bastubadet och sedan rulla oss i granbarr! Stora lyckönskningar i det nya århundradet från Gunnel på Alzheimershemmet!"

*skrattar* Ja sånt här kan man ju roa sig med så här dagarna före jul också. :)
Och apropå det... julgranen är fortfarnade grön och fin och har alla barren kvar. Och ingen av katterna har rört den än så länge. *peppar peppar* Däremot brukar dom lägga sig under granen och ligga där och mysa.


Inget blev som det var tänkt idag.

Idag har inget blivit som det var tänkt. Precis allt har gått oss emot och det började redan imorse.
Det var -20 grader och bilen startade inte. Häpp... bara till att knata och gå till dagis då och ta snowracern istället för vagnen. Det var en smula kylslaget att gå och det kylan bet i kinderna. Efter en stund riktigt sved det i låren också men till dagis kom vi iallafall. Varmt och skönt var det där också så jag hade mindre lust att knata och gå till skolan sen. Men jag var ju tvungen så det var bara att bita i det sura äpplet.
En bit bortanför dagis började jag fundera på varför jag inte tog min stora, svarta dunjacka istället för den jackan jag hade på mig nu. Jag kände att jackan inte var tillräckligt tjock egentligen. Men vid närmare eftertanke så förstog jag varför jag inte tog dunjackan. Den är inte alls speciellt snygg och det räcker med att jag har en ful "Stig-Helmer" mössa och ser ut som en mupp när jag har den. Jag behöver inte göra det värre än det redan är. Nån måtta på det hela får det vara.

Vid kiosken tyckte jag ändå att det kanske hade varit ganska bra om jag hade haft den där fula jackan för den räcker ner till knäna på mig. Och vid det här laget så började mina lår att kännas bortdomnade. Så jag började jogga för att hålla värmen. 40 minuter senare kom jag till skolan och kände mig riktigt hurtig som växlat mellan att både jogga och promenera i denna kyla. På skolan hade jag inget att göra förrän 10.10 då det skulle vara julkonsert i hörsalen. Egentligen skulle den börja kl. 10.00 men eftersom att en skolklass lånat hörsalen och tittade på film så vi fick skjuta upp våran konsert en stund. 

När konserten var avklarad och det var dags att bege sig hemåt fick jag åter igen promenera hela vägen. Och det var inte direkt varmare den här gången heller.
När vi äntligen fick fart på bilen flera timmar senare så for vi och handlade. Och jag har väl aldrig i hela mitt liv träffat så många människor som jag känner på en och samma dag. Jag fick inte göra annat än att stanna och prata och heja så det tog sin lilla tid att handla och komma hem igen. Sen var det bara att vänta på att barnvakten (mamma) skulle komma och vi skulle ta med Peter på bio.

Men det var tydligen strul med hans tåg så han blev försenad och skulle inte hinna med att komma hem och gå på bion. Det var lite trist för han hade ju ändå en bokad och betald biljett. Inte kunde vi få tillbaks pengarna heller så vi ringde Henri och frågade om han ville ha platsen istället då och det ville han.
Robban, jag och Tony stack ner till kina restaurangen och beställde käk för vi var vrålhungriga. Men där tog det sån tid med maten så det blev till att äta i räserfart för att hinna ner till bion. Robban fick 10 minuter på sig att äta sin varmrätt.  Timmy blev nerskjutsad till oss och skulle följa med han också och Henri kom dit också.
Väl på bion satt vi och tittade på reklamen och var verkligen taggade! Alla hade vi sett fram emot att få se filmen.
Och när den började hann vi se ca 10 sekunder, sen blev det svart. Tydligen var det lite tekniska problem vi fick veta men det skulle gå att lösa snart. Men efter en stund så kom killen in igen och sa att tyvärr så gick det inte att fixa och att filmen blev inställd för kvällen. Och vi fick gå ut till kassan igen och få våra biljetter stämplade så att vi får boka om biljetterna och se filmen en annan gång istället.
Det kändes en smula surt måste jag säga. Men men, det var väl helt enkelt inte meningen att vi skulle se filmen ikväll då. Nu får vi försöka dra ihop gänget en till gång då och förhoppningsvis få se filmen den gången då.

Och här är dagens bild iallafall.
David har själv klätt på sig nu på kvällskvisten. Och för er som undrar så är det hans kalsonger han har tagit på sig...på fel ställe.....


Hos morfar.

Idag fick David träffa morfar för första gången i sitt liv. Och det blev ju en upplevelse det också. *skratt*
Han knatade upp för trappen och fram till dörren och ringde på. Det lilla paketet han skulle ge till morfar höll han i händerna också och stog så snällt där och väntade. Och när morfar öppnade dörren stog David still och bara tittade, sen kastade han paketet på golvet en bit framför morfar och backade. *ASG* Han blev visst lite rädd.
Men det gick över så fort att vi hade kommit in och fått av oss skor och jackor och så där. Paketet klarade sig också från att gå sönder.

David gick raka vägen in i Tv rummet och skulle se på sporten..... men han satt ju inte stilla många minuter.
Han började undersöka hela lägenheten och yrade runt som en tok. Morfar skrattade och sa att det var länge sen han hade sånt liv där hemma. Sen fick David en hel påse full med godis. Och då blev han överlycklig och sprang runt och åt godis för fulla muggar. Chokladbjörnar och fruktnappar så nu har han godis som räcker till långt efter jul!

Efter en timme hade väl David tröttnat på att vara hos morfar för det fanns ju inte så mycket att leka med där, så han gick till ytterdörren och försökte öppna den och sa "Hejdå" och att han skulle åka bil. (han ville hem med andra ord.) Så vi fick försöka muta honom så gott det gick för att få honom att vilja bli fotograferad med både mormor, mig och morfar. Och efter mycket om och men så gick det väl an. Det blev väl några foton iallafall.
Tyvärr så hade vi ju bara mobilkameran för vi glömde att ta med kameran. Så bilderna blev ju inte allt för bra då. Men vi får väl försöka hälsa på fler gånger då och komma ihåg kameran den gången så vi kan få nåt ordentligt kort.

Granen står fortfarande klädd och fin och med alla barren kvar. Katterna har låtit den vara. *kors i taket*
Och David har inte varit nämnvärt intresserad av julgranskulorna heller så dom har också fått hänga kvar.
Nu hoppas jag att den får stå och se fin ut ända till efter jul. :)





Julgran.

I år blev det bestämt att vi skulle ha en julgran. Vi har hoppat över det i några år nu dels för att Tony inte tycker det är roligt att klä den. (Det är för bökigt enligt honom.) Och dels därför att vi fick en liten kattunge som levde rövare här och mest troligtvis skulle sitta i grantoppen om hon fick bestämma själv. Sen blev David född och det blev liksom inte tid till nåt julgranspyntande. Och det kändes lite meningslöst också för att han var så liten.
Men nu när han har blivit lite äldre och kan uppskatta julgranspynt på ett annat sätt så kom vi överens om att vi skulle ha en gran ändå. Vi har ju en plastgran som står i skrubben som sagt.
Men i går när jag gick förbi utanför en blomsteraffär på vägen hem så stog det en massa julgranar därutanför.
Jag tittade lite på dom och jag tyckte att dom luktade så gott.
Och för första gången i hela mitt vuxna liv så kände jag att jag ville ha en riktig julgran och inte en i plast!

En kompis till oss fixade en julgran åt oss idag och kom hit med och det luktar verkligen jul här hemma nu.
Och nu under eftermiddagen har vi roat oss med att klä granen.
Jag blev ganska nöjd med den. Det enda som jag inte är nöjd med är glittret. Och jag överväger faktiskt att köpa nytt och slänga dit imorrn. Om pengarna räcker vill säga.

Imorgon ska vi förövrigt iväg till min pappa och hälsa på så David får träffa sin morfar för första gången.




Vaccinering.

Idag gjorde vi slag i saken och vaccinerade oss. Det blev ju inte av förra veckan på grund av både utbildning och sjukdom och allt vad det nu var. Men idag när jag ändå var ledig hela dagen så passade vi på att ge oss iväg.
Hujedamej så jag gruvat mig hela långa dagen och jag har verkligen funderat hit och dit om vi verkligen skulle göra det eller inte.

Men jag resonerade som så här att det finns det människor som inte kan ta det här vaccinet på grund av allergier och annat. (Min kompis tex.) Och sen tänker jag på en kompis lilla son som är född med det värsta hjärtfel man kan ha. En sån här influensa skulle vara helt förödande för honom. Och jag kan verkligen inte leva med vetskapen att jag kanske har smittat dom med nånting och att dom kanske inte överlever. Nu har jag begränsat smittspridningen och gjort vad jag har kunnat för alla dom som inte kan vaccinera sig.
Dessutom om jag nu inte redan har haft influensan och skulle bli sjuk och blir riktigt dålig, så har jag verkligen inte tid eller lust att bli så sjuk och absolut inte under så lång tid heller. Då tar jag hellre vaccin och blir lite mindre sjuk under några dagar.

David var så duktig när han blev stucken. Han sa inte ett pip Gunilla utbrast: "Just ja, han är ju en sån här som aldrig säger nånting." Och så undrade hon om han inte säger nåt när han gör illa sig. Men det är väldigt sällan han blir lessen för nåt sånt. Han sa inte ett knyst den gången då han brände tummen på värmeslingorna inne i ugnen och fick en brännblåsa ens en gång.
När sprutorna var avklarade så fick vi sitta ute och vänta i väntrummet i 15 minuter för att se om nån blev dålig.
David lekte i dockskåpet och donade och sen hittade ju han sin plats där han satt resten av tiden.
Den stora tronen.

Jag för min del kände att det gjorde lite ont just när dom stack mig och började injicera. Men sen gjorde det inte så ont. Däremot så gör det ont på samma ställe i den armen dom INTE stack mig i. (??)
Förövrigt mår jag bra än så länge. Och jag har bestämt mig för att det inte kommer bli värre än så här heller.



Kung David




Lite julstök.

Förra helgen hade vi pepparkaksbakning här hemma, vilket David tyckte var jätteroligt.
Han både åt och kavlade deg och donade en massa tills att han tröttnade och började kasta degen omkring sig istället. Men roligt hade han ju iallafall. :)
Idag har jag gjort både ischoklad och bakat lussekatter. Och för en gångs skull har jag fixat det här före Lucia! *kors i taket* Annars brukar jag alltid göra sånt här långt senare... typ närmare julafton.
Så nu känner jag mig faktiskt riktigt nöjd. Men jag struntade i att göra några snöbollar i år.
Det här lilla räcker gott och väl tycker jag.

Och här har vi resultatet.

 
Ischoklad


Lussekatter

     
Pepparkaksbak och pepparkakor.


Snöbollarna som jag struntade i att göra i år.







Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0