Kattastrofen

I år blev det bestämt att vi skulle ha en julgran. Vi har hoppat över det i några år nu dels för att Tony inte tycker det är roligt att klä den. (Det är för bökigt enligt honom.) Och dels därför att vi fick en liten kattunge som levde rövare här och mest troligtvis skulle sitta i grantoppen om hon fick bestämma själv. Sen blev David född och det blev liksom inte tid till nåt julgranspyntande. Och det kändes lite meningslöst också för att han var så liten.
Men nu när han har blivit lite äldre och kan uppskatta julgranspynt på ett annat sätt så kom vi överens om att vi skulle ha en gran ändå. Vi har ju en plastgran som står i skrubben som sagt.
Men i går när jag gick förbi utanför en blomsteraffär på vägen hem så stog det en massa julgranar därutanför.
Jag tittade lite på dom och jag tyckte att dom luktade så gott.
Och för första gången i hela mitt vuxna liv så kände jag att jag ville ha en riktig julgran och inte en i plast!

En kompis till oss fixade en julgran åt oss idag och kom hit med och det luktar verkligen jul här hemma nu.
Och nu under eftermiddagen har vi roat oss med att klä granen.
Jag blev ganska nöjd med den. Det enda som jag inte är nöjd med är glittret. Och jag överväger faktiskt att köpa nytt och slänga dit imorrn. Om pengarna räcker vill säga.

Imorgon ska vi förövrigt iväg till min pappa och hälsa på så David får träffa sin morfar för första gången.