Kattastrofen

Jag har i stort sett levt hela mitt liv på Tallvägen. Förvisso i olika lägenheter och olika hus men ändå.
Den senaste lägenheten jag bodde i när jag bodde hemma hos mamma är ändå den lägenhet som jag minns mest och anser att jag växte upp i.
Nu var det väl ett tag sen men det har ju beslutats att hela Tallvägen och det enda hus som finns kvar på Granvägen också ska rivas nåt tag här. Och före jul började man stängsla in området.
Förra veckan upptäckte jag att dom börjat riva ut allting i lägenheterna på Tallvägen 17.
Och på knappt tre dagar var alla lägenheterna totalt rensade. Inga fönster, ingenting. Soprent.
Det enda som återstår nu är en byggnad med stora, svarta gapande hål rakt igenom där fönstren har suttit, i väntan på att grävskopan ska komma och riva hela huset.

Imorse när jag lämnade David på dagis vid 07.30 tiden såg jag att någon stog på balkongen till våran lägenhet.
Men fönster och allting fanns kvar. Jag förstog ju att idag är det våran lägenhet som får sin dödsdom.
Kl. 09.45 gick jag förbi där igen och då fanns inte ett fönster kvar på framsidan. Inte ens fönstren mellan balkongen och det rum som min lillebror hade. Och jag såg att dom höll på att riva ut det lilla fönstret på sidan i vardagsrummet. Precis där under det fönstret hade mamma sitt akvarium.
Det gjorde så ont i hjärtat på mig att se det här. Det var inte långt ifrån att tårarna kom.
Om några dagar är det helt soprent i alla lägenheterna på Tallvägen 15 också. Sen kommer grävskopan......
Och den dagen då grävskopan börjar riva våran lägenhet bävar jag för.
Den dagen kommer jag att gråta blod. Och jag hoppas att jag hinner fotografera innan lägenheten är helt borta.
Jag vill ha några foton innan jag ser hela min barndom grusas sönder helt och hållet. 

Tallvägen 15