Kattastrofen

Jag börjar allvarligt talat fundera på om jag har fått alzheimers eller nåt.
Nog för att jag varit lite glömsk förut men det här är ju löjligt!
Idag när jag höll på att rensa sms listan på mobilen så ringde hemtelefonen och två sekunder efter att jag svarat så hade jag glömt vad jag höll på med innan jag svarade.
Och nu ikväll skulle vi på utvecklingssamtal om David på dagis. Men när vi kom dit fick jag veta att vi var en halvtimma sen och således gått miste om vårat samtal.  Jag trodde hon skojade med mig men näe, det gjorde hon inte. Och jag började ju fundera och undra vart nånstans det hade felat.
Den lilla post-it-lappen hade jag ju givetvis inte kvar men enligt dagisfröken skulle vi ha haft mötet kl. 18.00.
Och i min mobil hade jag skrivit av rätt tid från lappen iallafall. Men någonstans mellan köket och almanackan (7 steg därifrån) har jag glömt tiden och skrivit fel i almanackan, och skrivit 18.30 istället.
Nåja.. jag kom iallafall ihåg ATT jag skulle dit... det är ju.. alltid en början....

Det här är andra gången jag missar ett inbokat möte på bara några veckor. Men förra gången hade jag tagit fel på dag men rätt tid. Och jag vet att jag har ett annat möte som skulle bokas efter det här utvecklingssamtalet.
Det är bara det att jag minns inte om det var jag som skulle ringa den tanten eller om hon skulle ringa mig för att boka mötet längre.
Jag känner inte igen mig själv längre. Så här flokig har jag aldrig varit förut.
Och det är verkligen inte ett dugg roligt!

Posttraumatisk stress kallade en av mina studiekamrater det här för. Men jag vet inte.
Vanlig depression eller stress överlag... jag har ingen aning.
Men jag hoppas att det går över fort för annars kommer jag inte att jobba på ett demensboende i framtiden utan bli patient där!