Kattastrofen

Ja det är precis vad jag är nu. Och jag är förbaskat trött och less på en viss skitstövel som jag ställt upp för och hjälpt med saker när han har bett mig. Jag har till och med hjäpt honom utan att han bett om hjälp, för att vara snäll. Och det har jag gjort för att jag lever efter begreppet "behandla andra så som du själv vill bli behandlad."
Och en dag kan det ju faktiskt vara jag som behöver hjälp och då hoppas jag ju att få hjälp tillbaks. 
Men jag har konstaterat att jag har då absolut inte fått samma bemötande tillbaks från honom som jag har varit snäll mot, ställt upp för och hjälpt!

Vi kan ta några praktexempel....

Förra sommaren åkte han på semester och lämnade sin bil på långtidsparkeringen på resecentrum.
Efter bara två dagar var nån och slog sönder sidorutan på bilen och snodde allt han hade i bilen.
Jag upptäckte det här, fotograferade allt och såg till att rutan tejpades för och försökte i över en veckas tid få tag på honom för att meddela honom vad som hade hänt. Under den veckan gick jag till hans bil MINST två gånger om dagen för att hålla koll så inget mer hände med den. Han hade sammanlagt 3 inbrott i sin bil under den där veckan han var på semester och jag var där varje gång och tog hand om hans bil. Plus att jag gick till polisstationen och polisanmälde det som hänt. Det här gjorde jag utan att han hade bett mig om det.
När han kom hem från sin semester fick jag ett tack iallafall. Och det är jag glad för. 

Jag har vid tre olika tillfällen hjälpt honom att skriva CV så att han kan skicka iväg och söka jobb.
För detta har jag också fått ett tack.
Jag har hjälpt honom med vissa inställningar på hans facebook konto och för detta har jag fått ett tack och att han raderade mig från sin vänlista.....

Visst känns min hjälp uppskattad?!
Jag hoppas så innerligt att han en dag blir behandlad på samma sätt som han behandlat mig!
Jag ska nog sluta vara snäll och hjälpsam för man får ändå inget tillbaks.