En vecka snart.

Snart har en vecka gått sen Findus vandrade vidare till dom sälla jaktmarkerna och ingenting är sig likt här hemma än.
Till en början så var inte dom andra två katterna så vidare matglada. Felix satt på min stol på kontoret och tryckte sig mot mig med hängande huvud hela lördagen medan Maja låg på den andra stolen och bara stirrade rakt ut i tomma intet. 
Det märks fortfarande inte att jag har två katter kvar trots att dom har busat och lekt en sväng i går.
Lägenheten känns i det närmaste obebodd och tom på ett märkligt sätt. Det är så lugnt här hemma.
Han gjorde ju verkligen skäl för sina smeknamn.... King-Size, Extra-Large och Musten.

På nätterna sover både Felix och Maja i min säng med mig men ingen av dom har gått och lagt sig på Findus plats vid min huvudkudde. Ingen av dom har lagt sig i korgen i Findus hörna i köket heller. Dom har inte ens rört maten i Findus matskål. Den står helt orörd även om maten i deras skålar näst intill är slut.

Jag har lite svårt att förstå att han är borta. Att jag aldrig mer kommer att få se hans stora ögon, höra honom spinna och jama. Jag kommer aldrig mer att få klappa honom eller att få uppleva det välbekanta skuttet upp i sängen, tassandet och krafsandet på täcket när han ville krypa in där under och bli tätt omhållen och sova med mig.
Jag saknar alla hans hyss och andra påhitt och hans inlevelse förmåga när han lekte med bollar. Det var verkligen fotbollsmatch och man kunde nästan höra kommentatorn vråla: OCH DET ÄR MÅÅÅÅÅÅÅL!!!

Usch jag vill bara ha honom tillbaka. Min lilla tjockis. *gråter*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0