Kattastrofen

Morgonen inleddes med lite frukost och sen var vi snabba med att gå ut på en promenad i det fina vårvädret.
Fast jag kan ju inte säga att det var så där väldans varmt ute då. Det blåste ju en massa. Jag blev en smula besviken.
Vi tog en tripp iväg till vårt gamla bodstadsområde där domnumera håller på att riva en del av husen.
Jag passade på att fota lite grann faktiskt. Det går ju nästan inte att känna sig igen där längre.
Det stora lekhuset som en gång fanns där i lekparken var helt borta. Mamma var ju en av dom som ordnade så att vi fick det där huset att leka i. Vi hade ju jätteroligt där! Nu fanns det inte mycket till lekpark kvar tråkigt nog.
Och skogen som ligger runt omkring ska vi inte ens prata om.... det finns ju knappt nånting alls kvar där!
Inte en granjävel så långt ögat nådde! Några tallar som stog här och där som ett plockepinn.
Det fanns inte ens lite buskar kvar! Bara tallar och stenar. Ett under att dom lät allt det finnas kvar....... *muttrar*
I den där skogen brukade ju vi leka burken är lös för det fanns ju hur mycket ställen som helst att gömma sig på där ju!
Det kan man ju inte nu.

Och det är inte bara där som dom kapat en massa skog.
Jag och Maud gick på promenad upp mot tjärnen i Fredags kväll. Hon skulle plocka lite mossa.
Men vi hann inte särskilt långt förrän vi stannade och sa att det känns lite halvskumt. Det fattas nånting.
Så här har det inte sett ut här förut. Och vi började se oss omkring och konstaterade att vi numera kunde se solnedgången ganska bra från där vi stog. Och det har vi aldrig kunnat göra förut!
Samt att vi också noterade att vi kunde se E4 väldigt bra... och det är ju en rolig utsikt när man är på SKOGS promenad....
Vi fortsatte vår vandring och när vi kommit förbi kalhygget (som funnits nåt år iallafall) och gått över den lilla stenbron över en liten bäck som rinner där, så bara tvärnitade vi och bara stirrade och utstötte varisitt "Ynnf!"
Hela våran skog var borta..... träden låg huller om buller med ris och annan bråte som skogsmaskinerna bara hade lämnat där. Stigen var helt belamrad och vi fick klättra över all denna bråte för att kunna ta oss vidare.
Vi var så lessen och besviken. Våran skog! Det har varit helt underbart att gå där förut. Vi har ju gått där bara för att det är så mysigt att gå där i skogen. Nu var allt bara misär och oigenkänneligt. Vi höll knappt på att hitta till gångbron över E4.
Så disorienterade blev vi.

Dom hade även kapat på andra sidan visade det sig. Men än så länge stog merparten av skogen på väg upp mot tjärnen kvar iallafall. När vi kom fram dit såg vi två svanar som simmade där.
Vi satte oss på en bänk och lyssnade på fåglarna som kvittrade för fullt. Det var en stor tröst för oss efter att ha fått se detta skräckscenario med skogen.

Nu ska jag återgå till min bakning.