Stressad? Näääe...
Ingenting blev riktigt som jag hade tänkt igår men det gick väl bra ändå.
Tills att den där surkärringen på sjukgymnastiken öppnade käften....
Hela eftermiddagen blev fel efter det och jag blev irriterad och stressad.
Och det gjorde ju inte saken bättre.
När jag var klar på sjukgymnastiken skulle jag ringa Tina och tala om att jag började gå hemåt. Men jag hann inte mer än att slå hennes nummer förrän mobilen la av.
Då höll jag på att få ett frispel.
Nu var jag ju tvungen att stressa och leta en blomma och gå till graven och lägga den där och sen stressa hem för att ringa och meddela att Tina kunde komma hem med David.
Och hemma skulle jag hinna duscha, ge honom kvällsmat och hinna peta i mig själv nånting också innan jag skulle åka på tutbingo med mamma och Peter.
När vi kom till tutbingon så fick ju mamma tamburförlamning och stannade och pratade med en massa folk.
Och då kände ju jag hur jag började trampa runt på samma ställe och inte kunde stå stilla.
Jag tyckte att nu är klockan mycket så ojojoj.. nu måste vi hinna sätta oss i bilen och göra klart allting.
Tillslut var jag tvungen att säga åt henne att vi skulle gå och handla våra bingobrickor nån gång.
När vi väl hade gjort det och satt oss i bilen så var det hela 12 minuter kvar innan det började.
Vid det laget kände jag mig som Mr. Bean när han sitter och suckar och har sig när han är uttråkad och väntar på att tiden ska gå fortare.
Och när bingon äntligen började så var jag så uppe i varv att jag tyckte Zpidermorsan ropade ut numren för sakta!
Efter pausen höll jag på att somna mellan numren....
Jag gick och la mig ganska omgående när jag kom hem.
Och nu så här helt plötslgit kom jag på att Lars fyller nog år idag. Så vida inte tant senil är helt ute och cyklar nu.
Kanske borde skicka ett mess och gratta.
Sen ska jag nog lägga mig i soffan och spela Super Mario Kart och få mig en liten nostalgitripp. :)
